Som en onsdagssegling men på en lördag! Trevligt och avslappnat. En bana på 16NM med start och mål på Ingaröfjärden.

En ganska sen kallelse på skepparen reducerade antalet något men vi fick ändå ihop en glad och taggad besättning: Per Lembre, Johan och Tom Gasslander, Markus Påhlman och Dan Liungman.

”Skyfallsliknande”, ja det likande inte mycket annat när vi anlände till Gustavsbergs hamn som för denna helg omvandlats till en flytande båtmässa. Redan i inledningen fick vi blöta ned oss alltså.

Vindprognosen sa 7-12 SO. Stämde väl. Vi sätter ett rev inledningsvis. Startar i lä och söker först båtfart. Hittar den efter ett par slag och vi börjar plocka in på flottan. Markus lär sig finjustera storen i byarna och Blåvinge ångar på upp i fältet.

In mot Lilla Vindåsen går vi ifatt den vackra M25:an Nea som går högt och bra. Hon får upp oss i säkra läläget. Nial skulle säkert varnat oss i tid. Vi släpper upp några båtar igen innan vi åter kommer loss och kan nästan sträcka över hela Ljungfrufjärden. Smörgåsarna åker upp och vi njuter nog lite länge på bogen, för när vi väl får lätta på skoten så tar det sin lilla stund innan spinnakern kommer upp.

Gipp runt Mariagrundet. Varningen under skepparmötet att gippa i tid för att inte gå på grund visar sig vara nyttigt för Blåvinge. Stök och bök och vi är på väg upp på grund, så det blir till att höjda upp med fladdrande apelsin i fören. Sedan var det dags att köra aktiv spinnakergång. Blåvinge fräser och ångar på igen!

Ajdå, det mojnar. IMS Mithril byter elegant sin spinnare mot en större. Vi viker ned oss i segelbytesfrågan och jobbar vidare med det blöta nylonet som redan är uppe. Jagade så är det sedan dags för en gipp till. Sätter ett rejält timglas. En dubbelvariant, ser stökigt ut. Men vi är några som hanterat sådant förr så någon minut senare får vi ordning på apelsinen igen och vi ligger faktiskt först i vår startgrupp (jo, vi är också snabbaste båt enligt SRS). Nu är det bara målrakan kvar. En sista gipp, då sitter allt som det ska. Mithril och vi går sida vid sida in mot mållinjen. De har lovart och vinner med ett par sekunder på seglad tid, på totalen är de 2:a båt, efter M25:an. Blåvinge hamnar mitt i resultatlistan.

Tack för rolig, och blöt, segling!

Fagerhult Groups ledningsgrupp njuter av en fantastisk eftermiddag i skärgården på Blåvinge.

Tre timmar undanvindssegling till Smådalarö följs av Skagen toast i sittbrunnen från wärdshuset. Ett dopp hinns också med, för inte så frusna svenskar. I stadig halvvind med fransyskan Stephanie vid rodret tar vi oss sedan hem. Sista biten blir med motor i en rosa skimrande solnedgång. 21.30 lägger vi galant till med häcken mot bryggan. Sju personer lämnar båten med stora leenden på läpparna. Har aldrig sätt denna grupp så till freds. Det gjorde oss gott! Tack Blåvinge och Per som hjälpt mig att preppa båten.

Blåvinge sommaren 2026 bjöd på en resa i österled. Med Finlandsfärjornas destinationer som utgångspunkt för besättningsbyte kommer vi långt ut och får se nya eller snarare nygamla vatten.

Skärgårdshavet har vi seglat i för länge sedan, men vi hade bråttom på något sätt den gången. Det finns så många strandhugg att kolla till. Fick mycket goda inspel från min vän Mikko Hannula som friskostigt bjöd på smultronställen och inseglingstips i trånga passager. En hel del hann vi med, somliga har vi kvar att göra vid nästa tillfälle. För mersmak gav det. Vi hamnade alltsom ofta på en brygga med bojar och enkla faciliteter, TC (torr closet), en diskbänk med rinnande vatten för just diskändamål och kanske en kiosk och även ibland någon restaurang.

Fisksoppan på Aspö mellan 13-15. Ett måste!

Liksom tidigare konstaterar vi att lederna är väl utmärka i Finlands och Ålands skärgårdar. Här finns gott om vatten så länge man inte tampas med Finlandsfärjorna för då plötsligt känner man sig väldigt liten och behöver fly bort från farleden och komma ur vägen. Enslinjer var man än går och rejäla kardinalprickar som på kryss kommer alldeles nära.

Att sedan gå en sväng över havet för att dels kunna sträcka ut lite från lederna, dels få lite sjöben i besättningen, gjorde resan variationsrik. Dagö och Estland var annorlunda. Större ytor, lugnt tempo, mycket rejäl och bra hamn och kalla och fina bad.

Favoriten? Rödhamn. Det är ÅSS utskärgårdshamn bara 11 NM från Mariehamn. Seglingsaktiviteter, gamla radiofyrar, nybakat bröd, med havet och bruset precis intill. Skön stämning. Och så nära tillbaka till Sverige, så det blir en naturlig samlingsplats för svenskar som ligger och lurar på den rätta ‘passadvinden’.

Vi skeppare älskar att få med nya gäster och att fånga glada miner bakom rodret på nyfrälsta värmer i seglarhjärtat. Förhoppningsvis har vi tänt ett par nya gnistor även i år!

Tack för denna sommarsemester. Nu går vi in i lite sen-sommar och höstmode!

Morgon vid Träskö-Storö betyder suppande, bad och mys. Tvärs över viken från den kobbe vi låg vid fanns ett litet hus med dass och sophantering, så det paddlades över med toalettpapper i plastpåse. Rebecka tog även tillfället i akt att paddla över med soporna, mycket smidigt!

Lugna vindar förde oss fram, men vi visste inte riktigt hur snabbt eftersom sensorerna klottag igen. Elsa löste det med lite tamp!

Efter en värmande fläskfilé tikka masala kände Per att det var dags för en härlig spinnakergång, medan Elsa låg och sov. Med Rebecka vid rodret hissades den stora blå och efter några minuter insåg Per, utan att informera resten av besättningen, att det var dags för jipp. Per lossade bommen och stod och vinglade med den medan Gustaf, med fem tampar i händerna, försökte ge styrningsintruktioner till Rebecka. Som ni kanske misstänker gick det lite knapphändigt, men efter lite free flying rätade saker och ting ut sig. Pjuh det löste sig! Nej men vad nu? Vinden vrider och vi har två val – gå upp på land eller ta ner eländet – så det blev att snabbt ta ner och två armar till behövdes pronto. Per skriker för full hals på sin dotter – ”Elsaaaaaa” – som sömndrucket får häva spinnaker. Se där – på 10 minuter hinner man få upp spinnaker, jippa och ta ned. Mycket effektivt tycker vissa, lite stressigt tycker andra. Ett gott skratt såhär i efterhand!

Vi gled vidare förbi Sandhamn för att kika på de fina båtarna som seglar Sandhamnsregattan och vinka till Elsas kära vän Matilda som är funktionär under veckan.

Nu ligger vi tryggt vid Telegrafholmen och smälter en bättre biff. Gustaf har precis inte förlorat i en vändtia i viken han klagade på att det gått helt åt fanders.

Efter ännu en fin morgon med varsin löptur för de gamle och sovmorgon för de unge vinkade vi hejdå till våra nya nederländska vänner och lossade tamparna från Högmarsö. Prognosen visade 8 m/s med byar upp till 15 m/s så vi drog upp hårdvindsfocken och satte två rev i storen. Det visade sig inte vara riktigt så hårt och kanske var vi smått avundsjuka när vi såg en grandios båt kryssa med fulla ställ längre fram i leden, men vi gladdes åt att få se vad focken går för och var trots allt ganska glada i vårt val när vi skulle parera byvindarna i leden. Mitt i allt när Carin och Rebecka tog hem och släppte om vartannat om och Elsa styrde kom Per med fler kaffekoppar än det fanns lediga händer. Är det kaffedags för en lembrian så är det minsann!

När det var dags att gira ner och få vinden med oss var det även god tid för grekisk sallad!

Sedan blev det motorgång i mellanskärgården i jakt på en mysig kobbe med bra skydd från väst. Inte var vi ensamma om dessa önskningar. Efter att ha nosat runt kring Träskö-Storö hojtar en glad besättning i sin prime (Gustafs definition: gamla nog att ha cash flow men unga nog att inte ha barn än) på en fin Bavaria Holiday 43a att det finns en kanonbra plats alldeles intill dem. Vi får hjälp med bägge tampar och ett fint mottagande!

På Träskö-Storö finns tydligen en bastu fritt fram för allmänheten att bruka, fick vi höra från den glada besättningen i sin prime. Från vår lilla kobbe behöver man först simma över till Träskö-Storö – något som en av besättningsmedlemmarna bredvid inte såg fram emot. De frågade snällt om de kunde få låna vår sup för badkrukan att färdas på, givetvis hjälps man åt i sådan sjönöd!

Bastun får vi testa nästa gång! Kvällen har istället bjudit på smarrig pasta, och nu väntar kortspel. Godkväll!

Vi vaknar upp till en gråare morgon i naturhamnen styrjanshamn där vi blivit med grannar under natten. Solen kämpar igenom molnen och efter varsitt morgondopp kastar vi loss. Trots mycket vind känns det ljummare än i grannlandet.

Vi kommer fram till Högmarsö runt lunch och kokar tomatsoppa efter en snabb promenix runt marinan för att bli på det klara med vad som faktiskt försiggår här…

När man väl gått förbi drakhusbåten väntar en häftig varvsmiljö med både restaurang, galleri, café, mataffär och klädesbutik. Vi tar varsin cappuccino och glass och känner in stämningen i hamnen som har sin sista vecka för säsongen.

Innan middag tar Elsa en löptur medan de andra softar. Per och Carin går och handlar med varierande träffsäkerhet. Vad som skulle bli fisk med potatis blev en salsiccapasta exempelvis; ibland bör man vara flexibel helt enkelt.

Sedan tvagar ungdomarna sig på akterspegeln och vi dricker vitt vin med oliver till innan det är dags för riktigt schysst käk på krogen. Kyckling med café de Paris, Grillad karré med grönpepparsås och Röding – mums!

Kvällen och dagens inlägg börjar lida mot sitt slut, men Carin får feeling och bjuder på restaurangen in ett nederländskt par på drink! Vi möts i sittbrunnen medan skymningen faller och sitter och pratar tills det är mörkt och myggen börjar komma. Paret har precis köpt en Linjett 39 och spenderat sin första säsong i Stockholms skärgård efter en livstid av segling runt engelska kanalen. De trivs galant säger de, och är mycket glada över både miljön och människorna här – bland annat slog de följde med en annan Linjett 39a i början av sommaren som en lokalguide! Dock gick de på grund för två veckor sedan..

15 årige hunden Nikki är lite blind och trivs tyvärr inte ombord på båtar, men till slut så vandes även hon med vår sittbrunn. Ett härligt utbyte med mycket trevliga människor att runda av dagen med.

Schoorsteen!

Sista dagen i Rödhamn är det promenader, träningspass, fika, bokläsning och besök på det fina galleriet/utställningen.

Till Rödhamn kommer vi gärna tillbaka. Servicepersonalen på plats vittnade dock om att de behöver ledigt efter en fullmatad sommar med seglarläger, fullt i hamnen och gäster som vill äta i restaurangen.

Kul att se så många Arconor i hamnen. 5 st pluss Blåvinge. En av dem hette Humlan.

Tack till Kristina som fyllt på med rejält med ris i båten. Det har blivit många goda risrätter som vi mumsar på.

Vi seglar in i Söderarm och tar ned och puttrar mellan skären och hittar tillbaka till skepparens gamla hemtrakter från PB-båt-tiden.

Igår kastade vi loss från Kökar efter frukost, och en vända upp till spridaren för att rädda radarreflektorn som höll på att hoppa dän, och satte riktning mot Rödhamn!

Genom halvvind och sedan kryss for vi fram genom blåsten. Vi fick akta oss undan otaliga pinnar och grandiosa färjor. Mitt i allt kom det förföriska dofter från köket och Marcus bjöd på shaksouka!

Framåt seneftermiddagen längtade vi fram till de röda klipporna som Per talat så gott om. Inte blev vi besvikna när vi möttes av en liten hamn med fint snickrade bryggor längsmed klippan på insidan om ön. Även fint bemötande när Elsa råkade droppa en fender i vattnet som snabbt blev uppfiskad och överlämnad av en liten motorbåt! Tack och bock!

I solig lä bakom klippan blev det bad från aktern, med utsikt över seglarskolan där barnen fick ösa sina optimister och med havets dån i bakgrunden från andra sidan ön där vågorna vällde in.

Sedan blev det smaskig sallad nicoise i soldränkt sittbrunn, följt av en runda pannben.

Rödhamn har blivit en storfavorit hos oss alla! Fantastiskt mysig hamn, bra servicehus och en liten restaurang varifrån vi beställde frallor till nästkommande morgon! Så, i morse väntade vi med spänning på våra nybakade frallor. Precis lagom till att morgondoppet var avklarat såg vi honom – frallmannen som kom rullandes på en skottkärra full med påsar som levererades längsmed bryggan!

Vi kastade loss och tog sikte mot Mariehamn! Vi kryssade oss fram i en väldig fart och hann knappt upp med förmiddagskaffet och bullen, som också inhandlats i Rödhamn, innan det var dags att lägga ut fendrarna igen. Efter en snygg aktertilläggning, med en touch av out side of the box thinking, ligger vi nu i Mariehamn. Det kommer ännu en gång förföriska dofter från köket. Det nalkas lunch i solig, men blåsig sittbrunn, innan vi vemodigt vinkar av Marcus som mönstrar av. Som tur är får vi i samma veva förstärkning av en ny gast – Rebecka – som kommer med färjan om en stund!