Morgon vid Träskö-Storö betyder suppande, bad och mys. Tvärs över viken från den kobbe vi låg vid fanns ett litet hus med dass och sophantering, så det paddlades över med toalettpapper i plastpåse. Rebecka tog även tillfället i akt att paddla över med soporna, mycket smidigt!
Lugna vindar förde oss fram, men vi visste inte riktigt hur snabbt eftersom sensorerna klottag igen. Elsa löste det med lite tamp!
Efter en värmande fläskfilé tikka masala kände Per att det var dags för en härlig spinnakergång, medan Elsa låg och sov. Med Rebecka vid rodret hissades den stora blå och efter några minuter insåg Per, utan att informera resten av besättningen, att det var dags för jipp. Per lossade bommen och stod och vinglade med den medan Gustaf, med fem tampar i händerna, försökte ge styrningsintruktioner till Rebecka. Som ni kanske misstänker gick det lite knapphändigt, men efter lite free flying rätade saker och ting ut sig. Pjuh det löste sig! Nej men vad nu? Vinden vrider och vi har två val – gå upp på land eller ta ner eländet – så det blev att snabbt ta ner och två armar till behövdes pronto. Per skriker för full hals på sin dotter – ”Elsaaaaaa” – som sömndrucket får häva spinnaker. Se där – på 10 minuter hinner man få upp spinnaker, jippa och ta ned. Mycket effektivt tycker vissa, lite stressigt tycker andra. Ett gott skratt såhär i efterhand!
Vi gled vidare förbi Sandhamn för att kika på de fina båtarna som seglar Sandhamnsregattan och vinka till Elsas kära vän Matilda som är funktionär under veckan.
Nu ligger vi tryggt vid Telegrafholmen och smälter en bättre biff. Gustaf har precis inte förlorat i en vändtia i viken han klagade på att det gått helt åt fanders.
Loggbok Blåvinge - Arcona 380 