Blåvinge sommaren 2026 bjöd på en resa i österled. Med Finlandsfärjornas destinationer som utgångspunkt för besättningsbyte kommer vi långt ut och får se nya eller snarare nygamla vatten.
Skärgårdshavet har vi seglat i för länge sedan, men vi hade bråttom på något sätt den gången. Det finns så många strandhugg att kolla till. Fick mycket goda inspel från min vän Mikko Hannula som friskostigt bjöd på smultronställen och inseglingstips i trånga passager. En hel del hann vi med, somliga har vi kvar att göra vid nästa tillfälle. För mersmak gav det. Vi hamnade alltsom ofta på en brygga med bojar och enkla faciliteter, TC (torr closet), en diskbänk med rinnande vatten för just diskändamål och kanske en kiosk och även ibland någon restaurang.
Fisksoppan på Aspö mellan 13-15. Ett måste!
Liksom tidigare konstaterar vi att lederna är väl utmärka i Finlands och Ålands skärgårdar. Här finns gott om vatten så länge man inte tampas med Finlandsfärjorna för då plötsligt känner man sig väldigt liten och behöver fly bort från farleden och komma ur vägen. Enslinjer var man än går och rejäla kardinalprickar som på kryss kommer alldeles nära.
Att sedan gå en sväng över havet för att dels kunna sträcka ut lite från lederna, dels få lite sjöben i besättningen, gjorde resan variationsrik. Dagö och Estland var annorlunda. Större ytor, lugnt tempo, mycket rejäl och bra hamn och kalla och fina bad.
Favoriten? Rödhamn. Det är ÅSS utskärgårdshamn bara 11 NM från Mariehamn. Seglingsaktiviteter, gamla radiofyrar, nybakat bröd, med havet och bruset precis intill. Skön stämning. Och så nära tillbaka till Sverige, så det blir en naturlig samlingsplats för svenskar som ligger och lurar på den rätta ‘passadvinden’.
Vi skeppare älskar att få med nya gäster och att fånga glada miner bakom rodret på nyfrälsta värmer i seglarhjärtat. Förhoppningsvis har vi tänt ett par nya gnistor även i år!
Tack för denna sommarsemester. Nu går vi in i lite sen-sommar och höstmode!



