Efter timmar av glassegling i sin finaste form bestämde vi oss för att glida in i Lundeborgs hamn istället för Omø som var planen. Lundeborg hade vi hört gott om från vår favoritbåtgranne (se senaste inlägg), och till vår stora förtjusning mötte vi honom på bryggan kort efter anläggning. Ett kärt återseende!

Kvällen bjöd på fantastisk fisk lagad av pojkarna Frisk och födelsedagschampagne i Noras ära!

Morgonen kom med sol och milda vindar, så efterlängtat! Här lite bilder från morgonpromenaden:

Noras 26e födelsedag firades med pompa och ståt (nåja, med sång och presenter i alla fall).

Kl nio kastade vi loss med Nils vid roder och motor.

För Erik var det första gången på en segelbåt. Han kunde knappast valt ett bättre tillfälle – sol och till en början svaga vindar och med massor av båtar runtomkring. När vinden sedan ökade tog Erik över rodret och satte fart på Blåvinge.

När det mojnade en stund blev det badläge för ungdomarna:

Sedan solläge.

”Lyxkryssning” hördes någon säga. Passar fint idag.

Återigen blev vädret mindre dramatisk än utlovat och de prognostiserade vindbyarna på +20 m/s uteblev, åtminstone i hamnen. Men regnet gick i alla fall att lita på! Vi pilade fram och tillbaka mellan skurarna till byn, till hamnkrogen, till joggingspåret och till kyrkan.

Den årliga jazzfestivalen i hamnen började denna dag och Johan och Nora stack iväg på konsert medan vi andra lyssnade från båten, bland annat till en av alla Carlingar (Nanna Carling, dotter till Gunhild enligt wikipedia).

Och på kvällen kom nya gastar med färjan – Janne och Erik Frisk, direkt från Karlskoga!

Svendborg i all ära men nu väntar en om möjligt ännu mysigare stad. Vi sa hejdå till snälla båtgrannar och styrde söderut med revad stor och ibland stödmotor när motströmmen blev för stark i rännan.

Några timmar senare angjorde vi Ærøskøping och lade oss (som vid tidigare besök) i den östra hamnen, som har gott om plats för stora båtar. Vi lade oss som trea längsmed kajen men bestämde senare tillsammans med övriga båtar att göra en rockad. Den innersta båten skulle gå imorgon och vi övriga stanna en natt till på grund av annalkande oväder. Nora fick avsluta manövern med att simma ut och lägga en stödtamp runt en pollare åt den numera yttersta båten, en gigantisk Swan.

Hungern gjorde sig påmind och vi gick upp i byn där vi hittade en fin innergård med lockande lunchmeny på hotell Ærøhus.

Promenad på stan följdes av bad vid den fina lilla badtrappan på utsidan piren.

Middag i båten och sedan en tur på stan igen, med start vid glassbaren och avslut på Netto.

Men först sillunch för di gamle. Älskar att det finns en fiskaffär i varje hamn!

På eftermiddagen kom den nya besättningen med buss; Nora, Nils och kusin Elsa. Slut på stillsamheten! Efter ytterligare lite mat i sittbrunnen gick vi ut på promenad och hamnade på en beach/hamnbar vid de gamla båtarna. Där blev det öl, drink och kaffe till törstande seglare.

Och med törsten släckt vågade vi oss ännu längre ut i de skumma hamnkvarteren.

Ytterligare en fiskmåltid hanns sedan med före läggdags.

En bra dag börjar med kaffe i sittbrunnen.

De tyska båtgrannarna underhöll oss med berättelser från Australien, Schleswig och de sydfynska farvattnen och ytterligare några hamntips har markerats i hamnboken. Sedan hittade Johan en nyledig plats direkt mot bryggan så det blev hejdå till de trevliga tyskarna och flytt till bryggplats.

Ursprungsplanen var att ligga i Korsør och vänta in ungarnas ankomst på måndag. Men det blev ju för tradigt så vi kastade loss kl 10 med Svendborg som mål.

Det kändes konstigt i början utan Annika och Jonas, och lite tomt vid rodret.

I svaga vindar gled vi framåt men när det blev nästan stiltje drog vi igång motorn en stund. Lite senare blåste det upp igen och vi fick en fin kryss mot Svendborg.

Svendborgs hamn var välfylld och efter lite sökande lade vi oss utanpå en 33-fots tysk som hade slut på fendrar. Tur att vi har gott om’et. Tysken ska gå imorgon (sonen skulle på Wacken heavy metal-festival, tydligen en stor grej) så då får vi nog hitta oss en ny plats.

Mot kvällen blev det promenad och middag på stan och sedan en tur runt hamnen för att kolla in gamla båtar.

Klockan åtta lämnar man Ballens hamn, det är sedan gammalt. Bara långliggarna var kvar vid kaj.

Idag är sista dagen med herrskapet Pettersson ombord och Jonas krämar det sista ur Blåvinge. Se stilstudie nedan:

I halvvind 8 m/s gick överfarten till Korsør i ett huj. Alldeles för tidigt kom vi i land och separationen gick inte att skjuta upp. Tack Annika och Jonas för en fantastisk vecka med härlig segling, ljuva bad, läckra torskedeller, skratt och champagne! Det här gör vi om.

Ballens hamn ville vi allihopa uppleva och visa av erfarenhet ville vi komma dit tidigt för att få en skön plats. X-båten vi låg mot skulle gå före oss och vi tänkte bara glida in på dess plats och käka frukost i lugn och ro före avfärd. En tysk låg dock på vänt på fjärden, sugna på just vår plats. Vi bestämde att göra plats för dem så det blev tidig avgång från Langør, innan vi ens fått kaffe! Den flexibla besättningen klarade detta utan att falla i gråt. Sedan seglade Jonas oss jättesnabbt till Ballen.

Där lade vi oss som tredje båt på norrpiren och gick sedan och tog en öl, matta i pälsen efter nattens upplevelser.

Sedan lunch på Ballens fisk, promenad i byn, eftermiddagslur, bad från bryggan, kvällsmat i båten och för damerna (lärare respektive lärarbarn) förnedrande förlust i sällskapsspel. Vid läggdags hade vi tre båtar utanför oss och hamnen bjöd som vanligt på spektakulära båtmanövrar.

Strax före midnatt vaknade vi av skrik och fönster som krossades. Vi trodde först att det var bråk någonstans men insåg när vi tittade ut att det bolmade rök från kanotklubben på andra sidan hamninloppet. Snart slog lågor upp från huset och en stund senare var brandkåren på plats, följd av polis, ambulans och ambulanshelikopter. Det var tal om att lämna hamnen men eftersom det var så gott som vindstilla och rök och gnistor steg rakt upp och sedan drog åt ett annat håll så blev vi kvar. Efter nån timmes massiv brandbekämpning såg brandmännen ut att ha läget under kontroll och vi gick och lade oss.

På morgonen pågick branden fortfarande i taket. Vilket jobb de har, räddningstjänsten!