För spinnaker till Samsø/Ballens havn

Även denna dag började med regn men vi var fast beslutna att ta oss till Samsø och som tur var slutade det regna strax innan vi kastade loss. När vi skulle hissa segel insåg vi att den rungande smäll vi hört från riggen dagen innan, och som vi ignorerade när vi inte kunde identifiera orsaken, härrörde från uthalsvajern som gått av. Gustaf ringde onshoreservice som hade förslag på lagningsmetod och vips var grejen fixad.

Vi som aldrig brukar bli omåkta skrattade lite åt den gamla skutan med sprisegel som ändå gjorde ett försök. Och dra på trissor, gick inte den jäkeln förbi oss?! Vilken nesa (men mest beundran), det blev till att hissa spinnaker och sedan tog det oss resten av dagen att ta tillbaka ledningen. Spinnakern skötte sig för övrigt exemplariskt, den satte sig med en gång och skötte sig själv ända tills det var dags att ta ner den igen, några timmar senare.

I Ballens hamn var det trångt och mysigt. Efter ett litet debacle med en tappad (och upplockad) fender la vi oss tillrätta som sjunde båt längs norrpiren.

Gossarna badade och kaptensparet bokade bord på en kär restaurang vi besökt förut, Skipperly. Kristina hade under hela dagen tvingat besättningen att fira hennes namnsdag, tills hon kom på att den infaller ju inte förrän imorgon. Gastar och kapten verkade ändå inte helt onöjda med sakernas tillstånd, Skipperly erbjöd en riktigt läcker namnsdagsmåltid. Så läcker att vi blev tvungna att fotografera, se nedan.

Gustaf hade under sin vandring hittat en härlig glassbar så dit gick vi för dessert. Stängt för dagen! Så himla retligt, övriga besättningen övervägde strandsättning av Gustaf. Glassbarens ägare måste ha anat att något hemskt var på väg att hända, han kom rusande från de bakre räjongerna och öppnade bara för oss. Väl värt för alla inblandade!

Felet upptäcks
Felet lagas
Upphinnande och förbipasserande skuta
Upp med det tunga artilleriet
Ikapp och förbi
Allmänt glassigt
Blåvinge som sjunde båt
Badstranden bredvid hamnen
Grabbarna grus på väg till krogen
Gyttret
Kulemule
Kalv
Världens minsta potatis, serverad med tesked
Glassmästaren från Nya Zeeland
Glass med mousse
Godnatt

Regn på Omø gav senfärdig start till Kerteminde – men den som väntar på något gott…

Malmölembres segellevnadsregel nr 1, starta aldrig i regn, trädde i kraft denna morgon. Det blev både sovmorgon, frukost, läsning, lyssning, virkning, joggning och lunch innan havet och vinden slutligen kallade på Blåvinge. Loss strax efter kl 14 backade vi oss försiktigt ut ur den trånga hamnen och sedan blev det åka av. 10m/s från NV och rejäl sjö hanterades elegant av Nils när vi sträckte mot Stora Bält-bron. Vi startade med rev och det var skönt, mer storsegel behövdes inte denna dag. Gustaf trimmade för glatta livet och tog efter ett par timmar över rodret. Det blev en fin segeldag med lyckliga och väl genomblåsta seglare!

Vid halvåttatiden nådde vi Kerteminde och lade oss på den långa nya bryggan längs pirens insida, med fin hjälp från båtgrannarna. Där var det gott om plats till skillnad från på de gamla bryggorna, kanske för att det är en lång promenad till både strand och toaletter. Krusse hade utlovat kvällsmat på stan och Nils reserchade och ledde oss till en riktigt bra thailändsk krog. Gustaf bjöd på god matsmältningsyuzodrink innan vi mätta och belåtna drog ut i Kerteminde-natten. Det vill säga promenerade hem till båten. Sedan blev det sällskapsspel i kajutan tills det var dags att sova.

Morgonvyn
Pampiga portaler i Kerteminde

Vordingborg – Omø, ett kärt återseende

Taggad besättning och skön segling, med sol, surf och tumlare. Målet för dagen var Omø, där vi var för åtta år sedan och tyckte mycket om. Väl på Omø tryckte vi oss in mellan något för tätt placerade pållare och låg sedan tryggt fastkilade. Det blev omedelbart bad och sedan provsmakning av öns öl på den lilla lilla baren i hamnen. Och sedan gick vi till byn och köpte mera öl. Och potatis från ett vägstånd. Och hemgjorda salvor och schampon från ett annat vägstånd.

Förväntansfull kapten
Här far vi under bygget av Storstrømsbroen, vars kvalitetskontrollant Pelle vi träffade på en fest förra helgen. Nu kan vi hälsa honom att det ser bra ut även underifrån.
Efterlängtat bad på Omø
”Låt oss efterlikna en staty”
Den gosiga lilla hamnen på Omø
Öns egen öl, bryggt av öns egen ölförening

Tre nya och en begagnad – Malmölembre äntrar Blåvinge i Vordingborg

Johan, Krusse och Nils kliver på och Gustaf, med väl etablerade sjöben, stannar kvar för ytterligare en veckas segling. Vi har längtat!

Gossarna äter stierneskud
Trötta i benen efter vandring upp till den gamla borgen
”Det sneda skjulet”
Välmatchande kalsonger på tork
Lite läsning före läggningen

Solen gassar och vi har semester

Så kom då till sist sommaren… Högtryck, solens strålar höjer temperaturen, fåglarna sjunger och vi tar morgondopp i viken. Spolar däck före avfärd. Havet ligger nästan helt stilla, bara en svag krusning som fyller spinnakern ned mot Omoe. Det ser så fint ut redan på håll. Frestelsen är stor att gå in och bada, men vi vill röra oss lite närmare morgondagens tänkte hamn för besättningsbyte så vi stävar vidare.

Men vi kan ändå stanna upp. En tumlare ger en fräsande hälsning i aktern. En säl tittar upp om babord. Vi stänger av motorn och låter Blåvinge ligga still för bad. Hon gör sig magiskt bra som badbåt till havs!

Vejrö välkomnar oss och många gör oss sällskap denna sena eftermiddag. Hela stället är öppet för stora och små. I hamnen finns en liten affär som också fungerar som hamnkontor och pizzeria i skön kombination. För hamnavgiften kan man låna krocket, tennis och grillplatser. Rofylld stämning men ändå full av aktivitet.

Vi går den korta turen till sandstranden. Glass och bad!

Sommar och sol. ☀️ 🏊🏼‍♂️

Gustaf spanar in en snygg Brenta38 och slår sig snart i slang med ägaren. Vi får gå ombord och får en snabblektion i italiensk seglingselegans. Hydralik till allt, rent och snyggt! Ett njutbart koncept!

Det blir pizza ombord och sedan rom och kaffe till efterrätt.

Tack och god kväll. Livet är gott.

Halvvind till Korsör

Från sandredden utanför Samsö styr vi söderut ned mot Store Bält. Medström idag och vi taktar SOG 9-10 knop över havet. Vinden i gattet når 9.5 m/s och vi får plocka hem akterstaget för kung och fosterland. Hej vad det går mellan ostprickar och tankers!

Bullens pilsnerkorv på färden.

En bit ned i Store Bält får vi lugnare vatten och vi får öka buken igen. Kerteminde seglar vi förbi och vänder in till Korsör. Zoomar in på det digitala sjökortet och ser ett par noteringar om 2.1 meter. Väljer därför först att gå in mot de större bassängerna in mot stadskärnan men tyckte inte riktigt att vi hörde hemma bland de jättelika Natobåtarna. Ringer hamnkaptenen som ger tryggt besked om djupet in i Lystebådehavnen.

Här var det stort och välordnat! Staden går dock i lugnt julitempo denna dag men Per hittar en spritbutik som kunde liva upp stämningen i flera dagar framåt. Rom, vin och öl kunde köpas efter en rejäl provomgång. Lommar iväg med dyrgriparna och kvällen är räddad!

Solen kommer åter, och vi badar i omgångar i den lilla fina havsstranden intill marinan med Stora Bält-bron i fonden. Vackert!

Ballen också

Efter en kryss i motström tog det oss hela dagen till Samsö-Ballen. Ljuvligt väder men med en VMG som går ner mot 1 så fick vi ta till motorgång ett par timmar för att sedan sträcka igen mot målet. Så kom det västvrid som DMI talat om och det blev åter till att kryssa. Nu dock med 7-8 meters vind. Hem på akterstaget och marschen fortsätter.

Vi börjar ana en del ugglor i den berömda mossen när det ligger 36 båtar på dragg utanför hamnen. Ett glatt gäng i en båt som hänger på inloppspontonen hälsar oss välkomna. Till Samsö musikfestival.

Ballen också. Helt tjockt i hamnen av 72-fots motorbåtar och små hashbaljor från Roskilde. Bara att snurra ut och sedan njuta av dansk kavlitetsfestival från sand-redden. Kunde ha det sämre, faktiskt.

PS. Festival på distans är ganska behagligt. Går att dricka vin till. Och morgonsol i sittbrunn efter dopp från båten är ej heller att förakta!

Oddens hamn

Efter ett par timmar med lätta förhållanden röstar besättningen på Själlands Odde. Vi fick lova upp och med brant spinnakergång fick vi en drömsegling sista biten. Ett par pojkar i en HR34 vittnade om att de beundrat oss i kikaren.

Odden. Vilken pärla! Runt hus, fin fisk, vackra slipar, stor hamn som aldrig blir riktigt full, massor med aktivitet i hamnen.

Fredriksvaerk

Livet behöver kontraster tänkte vi och gick till verket inne i Roskildefjorden. Här litade vi inte riktigt på vårt första intryck eftersom stålverket ger en rejäl industrikänsla från fjärran.

Men döm ändå av vår förvåning när första intrycket faktiskt kunde leverera hela vägen. Carin och skepparen klev iväg för att bada, men inte en badstege i sikte. På väg till stan, däremot, en tydlig skylt med uppmaning att inte doppa sig i det vatten som fortfarande kämpar för att återfå ett rimligt ph-värde efter den industriella revolutionen i Danmark.

På samma bog – restaurangerna i stan annonserades med stora menyer och bilder på både drinkar och mat. Mycket riktigt så stämde kvalitet med genren. Fokus på rejält och inte så pjåskigt. Hamburgaren självklart val. Stabilt.

Sedan en promenad tillbaka till lysehamnen. Carin tar oss på en vindlande stig där myggen och nässlorna gör sällskap med mördarsniglarna. Vi kan här stilla konstatera konsekvenserna när människan fokuserar något mer på industriell utveckling än på biologisk mångfald.

Vid nästa besök ska vi inte glömma egna jodtabletter.

Frisk bris på Kattegatt

En lugn morgon i Gilleleje efter en sen kväll där vi gick på sportsbar för att se Spanien segra mot England i fotbolls-EM-finalen. Vid halvtid var emellertid stämningen så hög i baren och besättningen lite pömsig så andra halvlek fick avnjutas i salongen ombord på Blåvinge.

Lugnet i hamnen förbyttes successivt mot rejält med vind och knubbiga studsiga vågor som hör Kattegatt till. När vinden passerade 10 m/s-strecket och inte ville gå tillbaka tog vi ett rev och stävade vidare. Eftersom vi tidigare legat i Hundested valde vi denna gång att gå längre in i Roskildefjorden för att se vad Sjelland mer har att erbjuda. Det är lite trångt om vatten här så vi gick en stund motor i motsjön (obekvämt och tröttsamt långsamt!) för att sedan rulla ut ett försegel och gunga ned mot Fredriksvaerk. Det visade sig som namnet antyder vara ett rejält värk. Tidigare för krut och numera stål och cement. Gustaf uttryckte ett visst missnöje med denna skönhet men övriga besättningen var ganska mör efter en blåsig dag till havs och vi beslutar oss för att lägga fast på en pollare-plats ute på kajen. De angivna 2.8 m djup visar sig vara lite generöst angivet men än finns det i alla fall vatten under kölen!