Med lätt lätt vind och gammal sjö fick Blåvinge gå för motor mot Göteborgs södra skärgård. Angöringen från syd är så fin så fin och vi känner alla en härlig förväntan inför några dagar bland klippor och tång.

Vi sätter segel och glider in i farlederna innanför Vinga. Stora lastfartyg ligger på redden och väntar in lastning. Blåvinge stävar vidare och glider in i Källö Knippla som var den första hamnen vi gick till med Blåvinge som nya ägare.  Det är plats i inre hamnen och vi lägger oss tryggt med boj i aktern.

Löptur för somliga, stickning för andra och klippbad för samtliga. Utsikten mot västerhavet blir vi inte mätta på, men plikten kallar. Per och Johan öppnar bommen för att fixa uthalet. Det var ett något större projekt än vi kanske hade förutsatt. Det blir till att byta blocket i bommen till hösten, men en temporär lösning dock på plats.

Besättningsbyte i Läjet under hällregn, dunder och brak. Plus ny gasol till båten.

Linn, Johan och Tilda Gasslander mönstrar på och vi ger oss ut på havet där det var stånkigt värre. Sjösjukepiller och Digestive serveras under gång.

Vid sjusnåret går vi in i Lervik och hittar direkt en snygg och stadig finsk Moody 41 som blir perfekt att ligga utanpå. Det viner i riggen och gungar i hamnen. Vi smaskar på den goda grytan som vi lyckligtvis kunnat tillreda på grönsaker från tidigare besättning. Tack för det. Framåt småtimmarna mojnar vinden.

Ny dag – nya möjligheter. Frukost i sittbrunnen med bageribröd från Sikta på Johnssons Gård.

En jättestor motorbåt kommer in i hamnen och snurrar elegant med bogpropellern och lägger försiktigt till på piren. Vi charmas av den gulliga skeppshunden. Skepparen hade tydligen stort behov av båtbränsle. En stor tankbil rullat ut mot båten på piren och så vad bränslefrågan löst.

… för två fantastiska veckor ombord! Bilden på Oskar får symbolisera känslan som dröjer sig kvar nu när vi hoppat av.

Tack och hej från Malmölembre med crew!

Efter att återigen fyllt kaffetermosen på kaffebaren (”du igen!”) käkade vi som var vakna snabb frukost och gled sedan elegant ut ur hamnen strax före halv nio.

En skön halvvind tog oss till Läjet i maklig takt och vid fyratiden möttes vi på kajen av Yvonne, Nial, Ylva och Pelle. Efter dieselbunkring och fastläggning längs stora kajen gick ungdomarna och badade på piren medan Johan, Kristina och Nora skurade däck. Sedan blev det kvällsmat hos Yvonne och Nial och eftersittning hos Ylva och Pelle. Dit kom också syster Anna. En skön sistadag på denna seglats!

Sola, bada, sola, bada, äta, dricka, sola, bada, bada, bada.

Tidigt, tidigt, redan före kl sju stack vi iväg från Odden i nordvästliga vindar. Vi kunde segla ett par timmar, sedan snurrade vinden en stund innan den dog ut. Motorgång fick det bli, med avbrott för bad då och då. Och snacks vid drinkbordet och maratonsömn (Oskar) och solbad.

Men kris och panik, gasen tog slut under färd och de stackars sjusovarna Oskar och Nils blev utan morgonkaffe. Nu får vi vara påhittiga de dagar som återstår innan vi når Sverige.

Väl i hamnbassängen fick vi hjälp av hamnlotsen att hitta plats på en bryggnock och droppa ankaret i efterhand. I gengäld fick Nils mönstra på lotsgummijollen ett tag och agera översättare mellan danska och svenska.

Anholt var precis så fint som vi boomers mindes och ännu bättre, med nytt fint hamnhus, massor av restauranger och barer och allmänna grillar – extra praktiskt för oss i gasolkristider.

Eftermiddag och kväll bestod av kaffebarbesök, glass, bad (naket för de med sådana böjelser), fish and chips och strandpromenad i solnedgången. Tillbaka i båten blev det myggbekämpning före läggdags.

Ungen fyllde 25. Det firades från bittida till sent med frukost på sängen och presenter i Ebeltoft och champagne, sparrispotatis och sällskapsspel på Odden (igen – tredje gången för Blåvinge denna säsong).

Det blev en fin segling i läns, med toppfart 9,9 knop.

Under seglatsen insåg vi att väderprognosen för veckan förändrats. Borta var regn och nordanvind , istället spåddes västvindar och blandat solsken. Läge för Anholt? Den som lever får se.

Vi fortsatte att fira långsamhetens lov i svaga vindar denna vackra dag och många dopp blev det. En tumlare följde oss en kort stund. Team Nelson lagade en läcker lunch under gång.

Väl i Ebeltoft lade vi oss i storbåtshamnen, utanför en Nauticat vid namn Mira. Den skulle avgå senare på kvällen för en resa utan slut men med första destination Spanien. Paret ombord hade jobbat intensivt i nästan tre år med båten och hade nu sålt alla landtillhörigheter. Denna kväll skulle de påbörja resan söderut.

Vi vanliga människor gjorde Ebeltoft, smakade kaffe, glass och öl. Team Norskar fixade den goda kvällsmaten i båten och efter att vi i solnedgången släppt iväg Mira, som skulle börja sitt äventyr med en svajnatt i Ebeltoftbukten, tittade vi till ett par veteranbilar på kajen och en Molich X på bryggan. Vi avslutade dagen på Strandbaren med en gin och tonic. Alla utom Nora, som behövde ladda batterierna inför sin stora dag imorgon.