Ungen fyllde 25. Det firades från bittida till sent med frukost på sängen och presenter i Ebeltoft och champagne, sparrispotatis och sällskapsspel på Odden (igen – tredje gången för Blåvinge denna säsong).

Det blev en fin segling i läns, med toppfart 9,9 knop.

Under seglatsen insåg vi att väderprognosen för veckan förändrats. Borta var regn och nordanvind , istället spåddes västvindar och blandat solsken. Läge för Anholt? Den som lever får se.

Vi fortsatte att fira långsamhetens lov i svaga vindar denna vackra dag och många dopp blev det. En tumlare följde oss en kort stund. Team Nelson lagade en läcker lunch under gång.

Väl i Ebeltoft lade vi oss i storbåtshamnen, utanför en Nauticat vid namn Mira. Den skulle avgå senare på kvällen för en resa utan slut men med första destination Spanien. Paret ombord hade jobbat intensivt i nästan tre år med båten och hade nu sålt alla landtillhörigheter. Denna kväll skulle de påbörja resan söderut.

Vi vanliga människor gjorde Ebeltoft, smakade kaffe, glass och öl. Team Norskar fixade den goda kvällsmaten i båten och efter att vi i solnedgången släppt iväg Mira, som skulle börja sitt äventyr med en svajnatt i Ebeltoftbukten, tittade vi till ett par veteranbilar på kajen och en Molich X på bryggan. Vi avslutade dagen på Strandbaren med en gin och tonic. Alla utom Nora, som behövde ladda batterierna inför sin stora dag imorgon.

Efter en god natts sömn och skön frukost gav vi oss iväg – som tredje båt ville vi inte sinka de båtar vi förtöjt i.

Vindarna manade oss till bad – så fick det bli.

Efter att ha rest genom halva Sverige (Elsa och Oskar) och hela Danmark kom så en omgång oförstörda gastar ombord i Horsens – välkomna Elsa, Oskar och Nora! Härligt med ny energi, vi höll på att helt förslappas i solskenet. Besättningen delades rask in i tre mat- och disklag, Norskar, Nelson och Jokr.

Vi seglade i undanvind tillbaks mot Snaptun och sedan halvvind norrut till Tunø (”som du tjatat om hela seglingen, Kristina”). Tunø hamn var liten och mysig och vi möttes av en avslappnad och hjälpsam stämning. Visst var det Sandro som tipsade om denna fina ö? Tack till Sandro, nu äntligen kom vi dit! Och just i år var visst Tunø utnämnd till årets ö, vad det nu innebär. Något bra i alla fall, gissar vi.

Joggning, promenad, bad, båtspaning och grönsaksinköp – rutinen börjar sitta. Vi hade en mycket bra första dag ombord ♥️.

… är Snaptuns hamn om man gillar båtar av alla slag. Här syns till exempel ship spottern Johan hålla koll på de båda färjorna i morgonrusningen.

Tack för en fin seglingsvecka säger vi till Gustaf, som hoppade av i Århus. Vi andra klamrar oss fast vid relingen en vecka till, och laddar om för nya besättningsmedlemmar på måndag.

Vi gick från Århus strax före kl tolv och tänkte oss en stillsam bog söderut till Horsens. Men det blev väl stillsamt, till och med bleke, så det blev till att dra igång motorn ett tag. Utanför Hou hamn insåg vi att vi hade ett stort grundflak mellan oss och Horsens, och det verkade läskigt att korsa med bara en smal remsa med ett djup på drygt fyra meter att gå i. Vi styrde om för att gå runt flaket, en omväg på kanske två timmar. Men sedan såg vi en ensam 12-metersbåt som kom seglande genom undervattenssundet och vi tänkte att kan hon så kan vi. Sagt och gjort, vi lade tillbaka rodret och smög sakta för motor genom de grunda vattnen. Det gick fint! En liten stund senare frös dock plottern och vi tackade vår lyckliga stjärna att det inte hände fem minuter tidigare för då kunde det blivit ohäppe. Särskilt som vi upptäckte att papperssjökorten ombord inte täckte området vi var på väg till.

I alla fall. På väg till Horsens kollade vi in den pyttelilla hamnen Snaptun och bestämde oss för att angöra den istället. Vi hittade genast en bra plats nästan i hamninloppet så det blev en snabb och elegant tilläggning längsmed.

En mysig kväll i sittbrunnen fick avsluta ännu en skön (och lagom spännande) dag på sjön.

Vi tänkte gå in till Horsens inför upphämtning av nya besättningsmedlemmar på måndag, men hade det rätt skönt där vi låg så vi blev kvar. Städning, solbadande, joggning, promenerande, duschning, tvättning, läsning och middagslur var väl ungefär vad som utspelade sig.

Idag gick det undan, med revad stor! Fast det började ganska stillsamt i lä bakom udden när vi gick vid åttatiden. Sedan kom den förväntade sydvinden, ökande till 10 m/s. Ökade gjorde också farten, vi toppade visst på 10,4 knop. En lång härlig bog tog oss till Århus på 6,5 h, med regn på slutet.

Halv tre nådde vi Århus småbåtshamn, alldeles intill den nya stadsdelen Århus Ö. Det tog oss dock en halvtimme att hitta en bra plats för Blåvinge. Efter att med våld försökt klämma oss in mellan två pållare fick vi se oss besegrade och lade oss istället utanför en snäll Dehler. Väl iland blev första stopp ett trendigt café med gott kaffe och fika, samt frukostlimpor till morgondagen. Sedan gav sig gossarna ut på restaurangrekognosering och ringde in di gamle när de hittat en schysst pizzeria med god öl. Det tog lite tid för kaptensparet att komma till restaurangen för vi fastnade på Späckhuggarbryggan där vi fick lov att komma ner i en välputsad båt vi stod och beundrade.

Efter maten blev det promenad på byen och längs vattnet och till sist hamnade vi på en trevlig vinbar i hamnen.

Odden må vara en favorithamn men Århus blev definitivt en ny favoritstad. Sprillans nytt, jättegammalt, charmigt och sunkigt omvartannat. ”Här kan man lätt bo” blev omdömet från den unga generationen. Kanske även den äldre.

När vi vaknade på morgonen var hamnen i Grenå nästan tom – alla ville nog till Anholt denna soliga dag med västliga vindar. Grenå, som är en välskött och oväntat trevlig liten marina, är för många sista utposten inför överfarten.

Vår plan var att gå till Ebeltoft, just runt hörnet. Väder och vind hade dock andra planer för Blåvinge och vi fick tänka om, det vore synd att slösa bort en så fin seglingsdag på bara en kort tur. Efter att tidigare ha besökt Omø, Krusses favorit och Ballen, Johans favorit blev det nu dags för Odden, Gustafs favorit. Vilken pärla! Den hamnen blev nog allas favorit. Det joggades och badades, dracks öl och vin och åts smörstekt hälleflundra.

Under kvällspromenaden träffade vi vid utkiksplatsen vid gamla rökeriet en barnfödd Oddenbo som berättade om traktens fiske och havets djurliv. Det var ett fint men lite sorgligt samtal när solen gick ner. Mannen berättade att havet nästan var tömt på fisk på grund av överfiske, kemikalieutsläpp och lantbrukets övergödning. Om han fick bestämma skulle alla bekämpningsmedel förbjudas och bara ekologiska varor säljas. Av de 69 fiskare som var aktiva i hans barndom fanns bara en kvar, och den gick ut just när vi stod på höjden och tittade på havet. Vackert och ledsamt på samma gång.

När man ligger längst ut i raddan får man finna sig i att gå först. Den tyska grannbåten hade bara två dygn på sig att ta sig till Fehmarn, så fullt begripligt ville de gå tidigt. Inte oss emot, vi (de vuxnaste) vaknar alltid tidigt och gillar att tyst (nåja) smyga iväg. Loss kl 0740, med två sovande unggastar. Det gick fort i den västliga vinden, med toppar på över nio knop. Vi såg en härlig seglingsdag framför oss och beslutade gå hela vägen till Grenå, som vi aldrig seglat till förut.

En efter en vaknade skeppsgossarna och käkade frukost under gång. Det blev ”en perfekt segling” och ”en pacman-segling” (vi käkade upp övriga båtar) enligt Nils och Gustaf. En båt följde oss länge men närmade sig aldrig på riktigt. När vi lagt till kom Aurora, en stilig finsk Linjett 40, och la sig bredvid oss. De var de som följt oss hela vägen från Samsö och svurit över att vi gick lite för fort hela tiden. Mannen på båten hade fört noggrann bok, ”som närmast var vi bara en distans ifrån er” 😀. Vår kapten log nöjt.

Efter korvlunch gick vi till stranden och badade och solade ett par timmar. Sedan blev det fri hopp och lek före kvällsmaten som denna dag bestod av fiskefrikadeller från Samsö, potäter från Omø och sås från Gurra.