Till sjöss igen!

Men först en bild på gårdagens vackra kvällning:

Äntligen bar det iväg. Visserligen prognostiserades det starka vindar men denna stenhårda, numera trehövdade, besättning räds visst varken vind eller motvind. Nils tog rodret och rattade oss söderut med ett toppnotering på 9,4 knop.

Parentes: i nästa liv ska vi alla bli finska skeppshundar, de är otaliga och verkar ha ett riktigt gott liv.

Nåväl, när vi rundat Fasta Åland och Lemland mötte oss vinden rakt i nosen och vi kryssade de följande timmarna. Styrman Nils körde med sina stackars föräldrar som fick slå för glatta livet och blev alldeles trötta i armarna. Det fanns ett gott syfte, vi hade jagat och seglat förbi en pilsnabb Oceanis och behövde nu hålla den bakom oss. Det lyckades, hon blev rejält akterseglad.

Målet för dagen var Sottunga och dit nådde vi kl 15, vindpinade och granna. Enslinjer hjälpte oss rätt i hamninloppet, det var länge sedan vi fick förlita oss på sådana. En bestämd hamnkapten visade oss till en plats på bryggnocken, där låg vi riktigt bra.

Sottunga, som tydligen är Finlands minsta kommun med blott 100 invånare, var en trevlig bekantskap. I hamnen finns både restaurang, café, hopptorn och några små handelsbodar med fisk och grönsaker. En bit därifrån också en söt liten kyrka. Cyklar fanns till låns men det blev ingen cykeltur denna dag.