Vi startade tidigt, före kl 8.00. I början hade vi en stillsam undanvindssegling på Nämndös och Runmarös utsidor och sedan ökade vinden, så vi kom fram till Finnhamn redan vid tvåtiden. Här hade vi förra veckan spanat in en brygga vid berghällarna som vi gärna ville pröva. Så tidigt på dagen var det gott om plats och vi fick hjälp av storbåtsägarna att lägga till. Det var varmt idag och bad nödvändigt. Och en vandring runt den lilla fina ön Söder-Långholm.

Fjärdlång bjuder på en bra start…..

Vi hade tänkt gå norrut idag men det var så skönt på Fjärdlång, och solen kom fram, så vi beslöt att unna oss en liggedag. Det blev bad och läsning och virkning (ett mönster för denna parsegling börjar skönjas) och till och med Kristina vågade sig ut på supen. Visserligen bara en tur runt båten, ståendes på knä, men ändå!

Här kommer också en smygtagen bild på paret på grannbåten, där mannen hjälper sin käresta, som hade svårt att hålla balansen, att tvätta håret. Det såg så fint ut!

Efter morgonjogg, morgonpromenad och bunkring for vi ut på Mysingen igen. Återigen var det sydliga stadiga vindar och vi höll god fart hela vägen till Fjärdlångs Norrön. Där sökte vi trygg natthamn på svaj, inför väntad hård blåst. Johan testade supen, snällt att Nackalembre lämnade kvar den. Och så blev det sedvanligt badande från båten, vattnet är nu riktigt varmt, idag till och med varmare än luften!

Eller förtrollningen? Därom råder det oenighet ombord. Hursomhelst går vi till Nynäshamn för proviantering, dieselbunkring och mänsklig kontakt efter tre dygn utan landkänning (om man inte räknar kölen och det gör man väl inte?). Dessförinnan har vi en underbar, långsam och solig segling genom gattet väster och norr om Öja.

Landgångsöl och middag på restaurang Kroken avslutar dagen.

Ett syfte med att gå till Trosa var att proviantera och det blev det ju som bekant inget med. Men dra på trissor, en liten båt kom till vår vik, saluförandes livets nödtorft chips, godis, glass och varmrökt lax. Vi kommer lätt att överleva ett dygn till.

Och som om inte det vore nog hittar vi också en flaska rosa bubbel i kylen, ett vin som Friskarna påpassligt lämnat kvar. Vilken kalaskväll, tack JaLo!

Vi går nu in på tredje dygnet utan att gå iland. Är Blåvinge och dess besättning dömd till att segla på Östersjön intill domens dag???

De två första nätterna var helt frivilliga och planenliga. Men kapten Johan, som inte är känd för att uppskatta ett liv i avskildhet, börjar klättra på innerskrovet och längta till storstan – Trosa hägrar! Slutmålet för dagen är alltså beslutat men Kristina får bestämma vägen dit och då blir det först en tur rakt österut till havs i sydliga vindar. I höjd med Landsort vänder vi norrut mot Trosa.

Vid det laget blåser det rejält rakt in i hamnen. Vi smyger sakta in mot bunkerbryggan och märker plötsligt att vi duttar i botten, det är ju jättegrunt! Försiktigt vänder vi runt på en femöring och tuffar ut mot djupare vatten. Bojplatserna längst ut kan nog hålla vår långa båt men det blåser ju så förgjordat rakt i sidan där. Vi går runt hörnan till storbåtshamnen (>40 fot) och spanar och spejar och… det tog plötsligt tvärstopp! Motorn slirar och vi kommer varken framåt eller bakåt utan sitter fast i den trosaiska modden. Kristina vinkar desperat till sig en motorbåt som ser ut att vara stark nog att kunna dra oss loss. Den hjälper gärna till, kastar över en tamp och drar oss lätt ur modden. Vilken räddande ängel!

Nu har vi bytt fot och tycker inte alls om Trosa längre. Vi drar istället vidare till Fifång där vi nu ligger för svaj tillsammans med elva andra båtar. En populär svajhamn tydligen.

Note to self – läs på om hamndjup före angöring!