Efter en lite gungig natt ute vid inloppet till Korsørs lystebådehamn var det skönt att vakna till en lugn morgon. Mulen, men lugn. Nackalembres var nu tre ombord och en viss ringrostighet fanns nog kvar när vi skulle lossa från de evigt fördömda pollarna. Nåja, loss kom vi och iväg det bar! Härligt att komma under segel igen.
Redan efter några minuter fick vi fajtas med stora bjässar, två stycken feta dragare kom upp bakifrån, men de höll dock väl undan för Blåvinge. De hade koll men stora var de allt.
Sedan lättade molntäcket och vi fick en forsande bidevindssegling över mot Fyn och ned längs Langeland. 5-9 m/s och fin gång i båten.
Väl ned mot Rudkøbing tilltar vinden, förstås, och i motström och elände tar vi ned och går motor sista biten.
Per gör en svängom och siktar snart huvudpiren som i kortet anges för stora båtar. Borde gälla Blåvinge och med hjälp i land från snäll tysk försöker vi dra i land båten men det visar sig att sandbankarna inte var muddrade hela vägen in. Bara att vända ut. Strul och vind och blåst och elände. Skepparn hittar inte balansen och hela ekipaget ramlar in mot den lille tysken i lä. Som tur var var hon välfendrad och vi får ta ny sats och göra spring på lille tysken. Det tyska paret hjälper till, ja vad skulle de annars göra? Denna gång går det bättre och vi får ta en ny sats in mot ett annat pollarpar mitt i hamnen. Även här får vi hjälp av snäll tysk.
Efter dessa äventyr sitter det bra med en öl tänker vi och drar upp på købingen. Hamnar på ett förträffligt hak med musik, tampas och lokal öl. Valnöt från Ærø finns också till skepparens speciella glädje.
De goa tyskarna valde en annan bar och vinkade hej och språkade glatt när Elsa och Carin kvistade hemåt. Äventyr leder som vanligt till minnen och vänskap.
Loggbok Blåvinge - Arcona 380 