Åskan drog bort och regnet mattades av så vi kastade loss vid middagstid, fullt rustade.

Eftersom vi startade så sent blev vi hungriga nästan omgående och Nora fixade korv med bröd.

Sedan blev det dags för Erik att ta över rodret och styra undan från åskan och de jagande regnmolnen. Det gjorde han med den äran, vi undkom helskinnade.



Till sist lade vi till på Omø, en pärla bland danska småöar. En promenad i hamnen och upp till byn resulterade i rökt lax och öodlad potatis. Kyrkan besöktes också och den obligatoriska statybilden togs.




På vägen hem plockades en försvarlig mängd mirabeller (körsbärsplommon) som avnjöts ombord.


Norpan var ute och sprang och mötte då herr Häger, som dock var på väg till ett viktigt möte och därför inte hade tid att stanna och språkas.

Det blev bad för några och lokalbryggt öl för övriga. Någon, låt oss kalla honom Janne, tänkte att ”varför välja?”.




Efter den obligatoriska fiskkvällsmaten gick vi och tittade på solnedgången och avslutade kvällen på den lokala åkattraktionen.


