När vi vaknade på morgonen var hamnen i Grenå nästan tom – alla ville nog till Anholt denna soliga dag med västliga vindar. Grenå, som är en välskött och oväntat trevlig liten marina, är för många sista utposten inför överfarten.
Vår plan var att gå till Ebeltoft, just runt hörnet. Väder och vind hade dock andra planer för Blåvinge och vi fick tänka om, det vore synd att slösa bort en så fin seglingsdag på bara en kort tur. Efter att tidigare ha besökt Omø, Krusses favorit och Ballen, Johans favorit blev det nu dags för Odden, Gustafs favorit. Vilken pärla! Den hamnen blev nog allas favorit. Det joggades och badades, dracks öl och vin och åts smörstekt hälleflundra.
Under kvällspromenaden träffade vi vid utkiksplatsen vid gamla rökeriet en barnfödd Oddenbo som berättade om traktens fiske och havets djurliv. Det var ett fint men lite sorgligt samtal när solen gick ner. Mannen berättade att havet nästan var tömt på fisk på grund av överfiske, kemikalieutsläpp och lantbrukets övergödning. Om han fick bestämma skulle alla bekämpningsmedel förbjudas och bara ekologiska varor säljas. Av de 69 fiskare som var aktiva i hans barndom fanns bara en kvar, och den gick ut just när vi stod på höjden och tittade på havet. Vackert och ledsamt på samma gång.



















