Blåvinge – den flygande holländaren?

Vi går nu in på tredje dygnet utan att gå iland. Är Blåvinge och dess besättning dömd till att segla på Östersjön intill domens dag???

De två första nätterna var helt frivilliga och planenliga. Men kapten Johan, som inte är känd för att uppskatta ett liv i avskildhet, börjar klättra på innerskrovet och längta till storstan – Trosa hägrar! Slutmålet för dagen är alltså beslutat men Kristina får bestämma vägen dit och då blir det först en tur rakt österut till havs i sydliga vindar. I höjd med Landsort vänder vi norrut mot Trosa.

Vid det laget blåser det rejält rakt in i hamnen. Vi smyger sakta in mot bunkerbryggan och märker plötsligt att vi duttar i botten, det är ju jättegrunt! Försiktigt vänder vi runt på en femöring och tuffar ut mot djupare vatten. Bojplatserna längst ut kan nog hålla vår långa båt men det blåser ju så förgjordat rakt i sidan där. Vi går runt hörnan till storbåtshamnen (>40 fot) och spanar och spejar och… det tog plötsligt tvärstopp! Motorn slirar och vi kommer varken framåt eller bakåt utan sitter fast i den trosaiska modden. Kristina vinkar desperat till sig en motorbåt som ser ut att vara stark nog att kunna dra oss loss. Den hjälper gärna till, kastar över en tamp och drar oss lätt ur modden. Vilken räddande ängel!

Nu har vi bytt fot och tycker inte alls om Trosa längre. Vi drar istället vidare till Fifång där vi nu ligger för svaj tillsammans med elva andra båtar. En populär svajhamn tydligen.

Note to self – läs på om hamndjup före angöring!